Det är nu jag önskar jag kunde komma med ett klockrent inlägg som beskriver varenda känsla i hela min kropp. Som får er att tappa hakan, få en del att trilla av stolen och få en del att förstå. Men jag saknar den delen av mig som kan skriva sådana inlägg. Saknar känslan, saknar orden och saknar sättet. Jag kan gå bak i arkivet och tänka "det DÄR var bra Amelia, I'm proud!" Men jag kan inte det längre. Allt blir samma skit. 

Så jag skiter i att blogga idag också, ingenting blir ändå tillräckligt bra.

Frisörtid på måndag. Ljust eller mörkt? åhhhhh