Okej, nu börjar jag...

Föddes 1997 den 25 december. Mamma trodde först jag var en kille & så "åh, en liten adam." Men började sedan gråta av chock när hon märkte att jag var en tjej. Hon trodde hela tiden när jag låg i magen att jag skulle bli en kille. Men nej, istället fick hon en dotter.
Jag har alltid varit mammas flicka & så fort hon gick utanför dörren utan mig skrek jag som satan. Mamma har alltid jobbat natt & ibland fick hon åka hem från jobbet då jag bara skrek & skrek.Men så fort hon kom in igenom dörren tystnade jag. Ibland skrek jag så mycket att jag svimmade av.
Jag har aldrig varit en sådan unge som tittat på TV, utan jag var alltid uppe sprang, klättrade & satt aldrig still. Om jag nu satte mig & kollade på en film så somnade jag.
Jag har alltid haft mycket kläder, mamma älskade på den tiden att handla kläder till sin lilla flicka.

Hästar har alltid varit ett intresse för mig. Mamma har också alltid gillat det men inte pappa. Vid 5 års ålder (man var tvungen att vara 6 år, men mamma fick in mig ett år för tidigt) började jag på ridskola. Växjö ortens fältrittklubb.
Jag red där två gånger i veckan. Veckans två bästa dagar, helt klart! Ibland var jag med mamma när hon red, en gång i veckan. Hade jag då tur så var det någon häst som inte hade gått under dagen, som jag fick rida med dom vuxna. Så stolt jag var!

Jag fick ofta rida dom 'busigaste' eller dom största. Jag var aldrig någonsin rädd. Jag älskade att vara i stallet. Jag kunde vara där i flera timmar innan ridlektionen började. Så klart var jag alltid med på alla saker som hände på ridskolan. Övernattningar, klubbtävlingar, filmkvällar & massa annat. Varje år var jag ju också med på ett ridläger.

I skolan skötte jag mig galant. Jag älskade att gå till dagis & jobba. Lärarnas lilla amelia. Ett minne jag har det är när jag sitter & klipper i något. Så får jag en idé. Jag börjar klippa mig i luggen. Haha!
Jag har alltid varit en sådan med äldre vänner. Som sagt, jag var allas lilla amelia. Eller Melan. :')
Från ridskolan fick jag många vänner, som jag fortfarande har kvar! Alltid äldre. Jag var nog den som var där mest, av dom som var i min ålder.

När jag var 6 år fick jag låna min ridlärares & mammas bästa kompis lilla shettis.Jag kan inte stava hennes namn men det uttalas Sejni typ.Som då var över 20 år & fortfarande finns kvar i livet. Frisk & glad. Iallfall jag lånade henne i ca ett år. Ett starkt minne jag har av henne är när jag ska rida i skithög snö. Jag galloperade, hon stannade & jag flög av. Jag trillade av 22 gånger (ytan överdrift) den ridturen. & varje gång satte jag mig upp på henne igen & skrattade. Sedan började hon hosta väldigt mycket, så hon fick ställas av & jag kunde inte längre rida henne. Hon åkte tillbaka till Saras (ägaren) föräldrars gård.

Nästan direkt efter henne lånade vi en annan shettis. Som även han var över 20 år. Vi åkte & provade honom. Skulle sedan ha han ett år. Men när jag bara haft han en liten tid började han bete sid konstigt. Sedan blev han helt störd. Han stannade & vägrade gå. Stegrade så fort jag gjorde något. Det var sommarlovet innan ettan & så klart tyckte jag det var lite läskigt. Men jag kämpade & det gick inte. Så honom lämnade vi tillbaka med mycket tårar då det var jag som fick skiten av hans ägare. Det var jag som hade förstört honom, men jag hade inte gjort något..? Jaja, ska inte gå in med på det. Hade han bara i några månader, sedan lämnade vi tillbaka honom. Det gick helt enkelt inte.

Efter det började letandet. Letandet efter en liten b-ponny som vi skulle köpa. Vi ringde på flera stycken.

Ronja var den första som vi åkte & kollade på. Kommer ihåg att hon var stark, pigg & älskade att hoppa. Dock var hon väldigt ung & hennes ägare tyckte jag var för liten för henne. Snällt av dom att vara ärliga men jag grät & grät. Detta var en ponny jag verkligen ville ha!
Några månader gick & vi ringde, men åkte aldrig och kollade på någon. Ingen lät bra. Förens Sara (ägaren till min 'första') kom med ett förslag. Hon kände några som hade ett litet russ till salu.

Detta ur söta russ hade namnet Julia. Då gick jag i tvåan. Åkte dit & red henne några gånger tills vi bestämmde att jag först skulle 'låna' henne en tid, fast då stod hon kvar hos sina ägare. Så åkte dit & red så ofta jag kunde. Så slutade med att vi köpte henne & som ni vet, har jag fortfarande kvar henne. När vi köpte henne hade jag inte benen nedanför sadeln. Hittar ingen bild... Men var väldigt liten! Som sagt, mina ben gick inte nedanför sadeln. Kommentarer som "Ni är så söta tillsammans." "Ni passar perfekt" var kommentarer vi ofta fick.

Vi hade henne uppstallade i ett litet stall utanför växjö. Ev att döttrarna till familjen som ägde stallet blev som en syster för mig. En storasyster. Jag red för henne, red med henne, hon följde med mig på tävlingar & träningar, jag sov hos henne. Ja, allt jag gjorde i stallet gjorde jag oftast med henne. Hon var alltid med. Hon är 6 år äldre än mig, men ändå så var hon alltid där för mig. & hon är väldigt, väldigt saknad!

Gick fortfarande kvar på ridskolan & hade med mig julia på lektionerna. Fast dom var nu utbytta. Istället för "ridskole lektioner" var det nu istället hoppträningar & dressyrträning. På den tiden tyckte jag dressyrträningarna var jätte tråkiga, men dressyr måste man ha för att kunna hoppa. & åkte jag inte på dressyrträningarna fick jag inte heller hoppträna.

Vi började tävla, vissa gick jätte bra, vissa mindre. Hon började testa mig. Men vi kom över det & började tävla högre. Med henne skulle jag komma till SM, det hade jag bestämmt mig för. Kanske, kanske hade vi kommit dit. Om hon inte skadat sig. Mer om det längre ner.

Kommer inte ihåg jätte mycket från skolan & vännerna från den tiden. Men kommer ihåg några som jag var mer med. Hade många vänner & var aldrig mobbad, inte då iallafall. Hade mest kompisar som var äldre, men hade några få som var i min ålder. Kommer även ihåg en kille jag var väldigt kär i. Som jag träffade ibland, även han rider & sätt han nu på några tävlingar.
Tre kompisar som jag mer eller mindre haft hela mitt liv, som jag nu träffar varje sommar är Amanda, Emma & Nattis.

Sista ridturen i växjö, var hemsk. Jag kommer fortfarande ihåg den...
pappa hade väldigt respekt för hästar. Han var på den tiden jätte rädd för dom. Men mamma var gravid med Alexia då & mådde jätte dåligt den dagen så pappa skulle skjusa mig & sådär. Jag mockade & fixade julia. Jag hade glömt min mobil hemma & pappa frågade om jag skulle låna hans om något hände. Men jag insisterade på att ingenting kommer hända, jag behöver inte den.
Jag red iväg & pappa skulle åka till ett cafe (ca tio minuter från stallet) & köpa fika. Jag rider in på den vanliga vägen. Efter att jag ridit i ca 20 minuter stannar hon & vägrar gå. Jag blir arg på henne & får henne tillslut att gå förbi. Såklart då möter vi en bil vilket gör att jag måste vända igen & gå in på en liten gräs fläck så han kan köra förbi. När han kört förbi & jag kan gå igen vänder hon om & börjar springa hemåt. Jag får verkligen inte stopp på henne & blir livrädd. Jag skriker & gråter.
Vid ett hus var det en snäv kurva & en väldigt smal stig. Så hon halkar till & vi trillar omkull i ett elstängsel. Det var en hästhage men vi hade en jävla tur för elen var inte på & det gick inte heller några hästar där. 
Men Julia drar iväg in i skogen.Först springer jag efter, gråter & ropar "Julia snälla kom tillbaka." Men hon kom inte tillbaka.
Mannen som kört bilden som kört förbi tidigare hade hört mig skrika & körde upp mot mig. Han frågade vad jag hette, vad som hänt & så, kommer ihåh att han hade en hund med sig & lät väldigt snäll. Jag berättade vad som hänt & han frågade om han skulle köra mig till stallet. Jag svarade "mamma har sagt att jag inte får åka med folk jag inte känner."
Han sa då att han förstod & skulle åka till stallet för att säga vart jag var. På vägen möter han Pappa som sett julia springa själv mot stallet. Han var sjukt orolig & stina hade åkt mot andra hållet när hon sett Julia för att hitta mig. Han berättade för pappa vart jag var & lite senare kom pappa & hämtade mig. Vi ringde stina & hon kom tillbaka till stallet. Jag var helt förstörd i ansiktet. Hade nämnligen fått tråden där när vi gått omkull. Julia var oskadd men det satt i mig väldigt länge. Jag vågade inte gallopera ute själv på väldigt länge...
FORTSÄTTNING FÖLJER.