Skulle ha bloggat om livet och allt som hör där till men så lägger Sofia upp tvåhundratreitiosju stycken bilder i 9D-gruppen på Facebook. Så min tid gick åt till att skratta, gråta ett par tårar och tänka tillbaka på allting sjukt, idiotiosk, jobbigt, hemskt men alldeles alldeles underbart 7D-8D-9D gjort tillsammans under tre år. Det är otroligt hur mycket vi allihopa växte under dessa år. Inte minst mig själv. Det tackar jag fantastiska lärare, klasskamrater och andra människor runt omkring mig för. Att jag blivit en bättre människa är ingen lögn, och det är jag stolt över att säga. Åh vad jag älskar att bli påverkad positivt, att hela tiden bli den bästa versionen av mig själv... Jag är oerhört tacksam för mina år på Slottsskolan, älskade underbara Slottsskolan.

Detta är ett inlägg som troligen kommer ge er läsare olika tankar och eventuellt öppna en hel del känslor. Men tycker ändå det här är viktigt och det är vid sådana här tillfällen jag önskar jag hade stor blogg så man kunde skapa lite diskussioner, haha, men ae får nöja mig med att jag vet att ni åtminstone läser mina åsiker. Okej here we go.

Har hur många gånger som helst hört och inte minst själv sagt "en oskriven regel är att aldrig hålla på med en kompis ex" (haha har främst sagt det till mina kompisar om mina ex ;-) ) men ju mer jag tänkt på det, ju mer ändrar jag åsikt om det.

SJÄLVKLART kommer en vän framför kärleken men har relationen slutat bra, samt vännen redan har gått vidare förstår jag inte varför man måste sätta upp en obrytbar vägg direkt? Pratar man om det och vännen inte vill alls så är det väl bara att acceptera. Men hade det varit så enkelt att man kunde bestämma över sina känslor tror jag ingen hade valt att bli kär i någon man vet ens kompis älskat.

JAG anser helt klart att mina vänner får ragga hur mycket dom vill på mina ex om dom vill, det finns ju en anledning till att det inte funkade mellan oss och jag ser ingen anledning att inte låta min vän och mitt ex vara lyckliga tillsammans. Nu må det vara så bra att jag inte känner något hat till någon av mina ex, så det kanske är därför jag känner såhär. Men vet även ex som varit rent ut sagt riktigt fittiga och då ser jag det hela från ett annat håll. Samtidigt så känner jag att om någon varit riktigt fittig, vad säger att hen inte skulle göra likadant mot mig :/? 
ae men det är fan riktigt jävla svårt det här med kärlek och vänskap. Men kan vi inte bara stryka ca ALLA "oskriva regler" och börja prata med varandra istället? Om vi hade pratar mer med varandra istället för att sätta upp betongblock och tatuera in STOPP i pannan på alla vi någonsin tittat på, så hade vi kanske haft mer kärlek i världen? haha ae men acceptera varandras val och berätta hur ni känner i hjärtat blir nog allt så bra som möjligt. Kämpa för era känslor istället för att förneka dom, va bättre än mig. Take care and save the world, puss

 

Tänkte bara säga till er alla läsare att lyssna på Nalangos första mixtape. Ae men önskar ni alla hade lite av E&A i era liv, för dom är fantastiska. (Ey glöm inte att jag skrev det här inlägget när ni sedan endast spelar Nalango på era fester ;-) )  Klicka på bilden så kommer ni till deras nysläppta mixtape! 

Tänkte fakitskt bara slänga upp ett video på en låt, eller ja ett intro, som jag onormalt ofta helt plöstligt kan börja nynna på. Tycker den är så himla härlig och antar att det inte gör så stor skada att jag vid helt random situationer börjar tänka på den. Ha det gött! Puss

 

Oj, kärlek till statestiken när jag skriver ett alldeles för ärligt inlägg.. Men VÄLKOMMA och främst: ring inte soc, jag är inte självmordsbenägen. ;-) 

Idag är en bra dag, och kvällen likaså. Först var jag i skolan och hade en såndär lång och otroligt tröttsam dag, blir helt slut i huvudet på tisdagar. Träffade Nattis efterår och vi gick till Millas, där hon åt och jag fikade. Följde sedan med henne till stallet för att kolla på när Ida hopptränade Nattis unghäst. Är ganska så säker på vad som är mitt lyckopiller: stallet och hästar. (En gång hästtjej alltid hästtjej) Efter bara ett par timmar där ute, utan att ens rida, känner jag mig redan påfylld med energi och otroligt mycket gladare. Hade jag bara haft tid så hade jag nog börjat rida igen ganska så direkt. Men eftersom jag inte kan göra någonting halvhjärtat så måste jag nog vänta med det. Är ändå en tävlingsmänniska och skulle jag börja rida igen hade jag velat tävla, och för att ha den formen kräver ju en hel del tid. Så aa, får nöja mig med att följa med friendisar ut!

Kan berätta att jag och ett par kompisar drog igång värsta evenemanget och det har redan spårat, hahah, aja man är ju trots allt bara ung en gång! Haha majgad, på tal om att vara ung, om någon har en husvagn att låna ut ca hela nästa sommar får ni JÄTTE gärna höra av er!! 

Love / Amelia

Ibland händer det saker jag inte riktigt låter mig förstå. Jag stänger av och tänker att det inte har hänt, för det är mitt enda sätt att lyckas överleva. Därför håller jag mig också borta, för min frånvaro låter mig slippa era frågor. För om ni frågar så blir det en påminnelse om allting. En påminnelse om allt det där jag inte låter mig tro är sant. Jag är inte korkad. Jag vet om vad som hänt. Men om min förnekelse kan få mig att må bra, om så bara en dag till, är det värt det. För jag vet att jag inte kommer kunna låtsas förevigt och där av tänker jag njuta av de dagar jag får. Jag vet om att en dag kommer alla känslor komma och dränka mig som en flodvåg, och varje gång jag lägger mig för att sova ber jag en bön om att det inte kommer visa sig vara morgondagen. För jag är inte redo att ta mig igenom det än.
Jag fyller mina dagar med glädje och jag älskar de timmar om dagen då allting känns som för fyra år sedan. Jag fyller mina dagar med människor som lyckas sprida mitt hjärta med glädje. Men jag har inte tillräckligt med ljus i mitt liv för att kunna hålla mig till kvällen. Och därför smärtar det mig när ni frågar varför jag ständigt är så sur och när ni upprepade gånger frågar ”vad har jag gjort dig?” för det är inte er det är fel på. Det är jag och främst mitt liv.
Ni upprepar och peppar mig med ”många hade inte klarat allt det du klarat dig igenom i ditt liv” och jag undrar om ni inte ser hur jag är? Hur många gånger har inte mitt humör sårat er och fått er att tro att det är ni som har brister? Jag klarar dagarna och jag klarar dom bra, men när kvällen kommer har jag ingenting kvar. Det vill jag inte erkänna, så istället för att låta min bleka kind bli svart av smink vägrar jag känna. Men när jag inte låter mig känna dras även allt det fina med. Därför blir till en svart sluten cirkel där jag inte ens kan känna kärlek till era försök att få mig bättre. Jag kan inte begära att ni ska förstå. Men snälla försök ge mig tid. För en dag kommer jag också läka. Och allt jag egentligen vill ha just nu är min mammas varma famn och hennes mjuka hand klappandes över mitt toviga hår, men det vet vi ju att jag inte kan få

Jaha, aja då var det söndag igen. Det enda som lyckas gå snabbare än veckorna är fan helgerna! Hinner ju inte ens andas innan det är dax för skola igen. Men det är najs, för om tiden går fort betyder det att det alldeles strax är jullov!! 

Igår hade jag en jättenajs kväll med massa nya människor. Tycker det är så himla roligt att lära känna nytt folk, speciellt efter att ha bott på Öland ett par år. Jag menar, där blir det ju inte så mycket omväxling ;-)) Haha skämt å sido. Men hade jag kunnat (det vill säga hade det inte varit så många andra inblandade utan bara handlat om mig) hade jag berättat årets lätt roligaste historia för er här och nu. But I can't, så haha synd.. :/  

 

Senare kom Aflaki förbi här för att göra mig sällskap under natten eftersom jag är själv nu ett par nätter. Cozy! 

Nu kör vi på fredag & om bara ett par timmar är det HELG!!

Sedan var jag nere och solade på Södersol (givet val av solarium) och stannade sedan kvar hos Emma, Matilda var även förbi en stund.

Nu sitter jag med pigmentökande inpackning i mitt hår på grund av otroligt grått och äckligt. Antar att denna onsdagen blev en ta-hand-om-mig-själv-dag: träning, solning och färgning av hår. Behövligt och lagom najsigt. 

Har inte så mycket att säga förutom att all min kärlek just nu går till Labyrints nya låtar. love love LOVE. Ae men måste ta tag i mitt liv så nu ska jag träna (mm eller melle, som om det ens kommer hända?? men alla andra skriver ju så och jag vill också låta fett fit) haha nej men ärligt. Måste ta det seriöst, annars kommer jag få diabetes eller något liknande snart. Not good. pussen 

 

♥ Jag trivs jättebra på Natur programmet. Visst kan det vara en pain-in-the-ass och matten suger röv för jag fattar lika med 0, haha, men ämnena intresserar mig och även fast jag inte är bäst i allt så vill jag ändå lyckas. Det känns så himla rätt att gå dit varje vardag, även fast det är kämpigt. 

Tanken var egentligen att vi skulle springa runt sjön vid åtta imorse, men när jag fick "ska vi??" Svarade jag nej och somnade om. Hahah party people ställer klockan vid 07.50 ;-)

Arå vi hörs väl senare!