Sitter just nu och pratar om min vecka nere i Skyrup i sommras tillsammans med Nicoline. Hon är en av fyra som jag delade världens bästa lägervecka med. Hade offrat så mycket för att få spendera en vecka där nere i sommar med samma personer. Jag kände redan från dag ett att jag skulle triva med dessa fyra och fick även två riktigt bra vänner från lägret som var samtidigt fast i en "lägre"nivå. Vi tränade inte tillsammans med det lägret utan gjorde bara allt runtomkring med dom. Som till exempel äta och bada.

Jag är bättre än så, himla mycket bättre än att skriva så som jag gjorde. Det var dumt av mig att skriva ut allting offentligt och jag har velat hela tiden. Ska jag ha kvar det, ska jag radera, ska jag ha kvar det, ska jag radera? Helt efter vilket humör jag varit på. Jag har ett jävlahumör. Värre än mycket rent ut sagt, det är sjukt. Men det är även det som får mig så bestämd och envis. I alla fall, tillbaka till ämnet, så har jag ett samvete som är dubbelt så värre än mitt humör.

Jag sätter min häst framför min pojkvän, även vänner i vissa fall. Detta är för en del tydligen jätte svårt att förstå, därför ska jag försöka förklara varför jag har valt att ha det så.

Till

känner mig så här
Haha, känner en sådan skillnad i mig själv. Jag har verkligen vuxit som person. Tro mig, jag har gjort mycket saker jag skämms över och som jag nu i efterhand funderar på med ett frågetecken. Varför gjorde jag så? Varför såg jag ut så? Varför sminkade jag mig så?
Men det är ändå det som har gjort mig till den jag är idag. En del saker behövde jag göra för att sedan förstå att det är bara skit.
När jag började i sjuan dränkte jag mig i smink och skulle aldrig kunna gå till skolan med oplatta hår/uppsatt. Idag vaknar jag ibland en kvart innan skolan börjar och hinner med en dusch, klä på mig och sätta upp håret lite fint. Sedan går jag bort till skolan och umgås med mina vänner, gör det jag ska och klagar på att det är så långt att gå till matan. (;))
Jag var tvungen att vara så för att växa i mig själv och förstå att det är inte så jag vill ha det. Jag kan säga att jag är 95 % säker på att jag under den tiden blev utnyttjad (inte sexuellt, missförstå inte) fast jag trodde att det var mig som person de gillade. Efter en förändring finns det de personer jag umgicks med då som knappt hälsar på mig. Förstår ni? Det är jag himla glad över för nu har jag mina vänner som jag vet att jag kan vara helt-jävla-fucked-up med. Jag är mer eller mindre samma person på insidan, fast jag ser saker från ett annant håll nu. Dessutom är jag 100 % mindre ytlig, det kan jag lova!!
Nu ska jag träffa min brother from another mother. ;)
Love and peace!

En sak som gör mig riktigt irriterad är människor som känner starkt behov att av kopiera andra. Det finns en skillnad på att inspirera och kopiera. Så ser jag även en skarp skillnad på att till expempel köpa tröjan kompisen har för att den är så jädra snygg och när hela ens garderob ser lika dan ut. Gud, jag får lust att ta ner människan på jorden. Speciellt om man ses mer eller mindre varje dag. HDNHNJKSHJLS. <- Förlåt, kände så.

När man har svårt att välja kläder då är det tjejer som förstår. När man har svårt att bestämma vad man ska packa då är det tjejer som förstår. När man tar lång tid att fixa sig är det tjejer som förstår. Listan kan göras väldigt lång, killar ska tydligen bara slänga på sig någonting, packa i det dem tycker om och fixa sig på fem minuter. Visst är det så..? Visst är vi tjejer jätte ytliga medans killar inte bryr sig alls, eller hur?
Nej, verkligen inte. Min storebror tar ibland länge tid än jag på sig att bestämma vad han ska klä sig i. Han byter flera gånger. Kommer med kommentarer "nej, denna hade jag förra lördagen", "gud vilken tråkig outfit", "detta matchar inte", osvosv.. Visst är det konstigt, han är ju kille. :o

Det finns inte mycket jag blir så irriterad på som dessa könsroller. Jag blir verkligen sur när någon drar ur sig en kommentar som slutar med "..för du är tjej". Så jag får inte göra ditt eller datt och måste göra det och det för att jag inte har snopp? Nej usch, nu sa jag snopp också.. Gud var pinsam jag är.
Som sagt, min bror bryr sig verkligen om sitt utseende och han är inte den ända killen. Så tjejer, min bror förstår också hur det är när man inte kan välja kläder när man ska ut. Min pappa vet hur problemen kan uppstå när man ska packa och jag har en hel del killkompisar som vet hur det är när man aldrig kan fixa klart sig. Jag vet inte många som bryr sig så mycker om vad man har på sig som min bror. Han äger inte ett enda par mjukis och jag har aldrig sett han i skor som inte är märkesskor.

Tror även det kan sänka mångas självförtroende eller åtminstonde göra de osäkra. Tjejer får absolut inte svettas, rapa, fisa, lukta illa, ha orakade armhålor eller ben, osvosv.. Hur jobbigt är det inte att raka benen hela tiden?
Jag är tjejig för att jag har långt hår och sminkar mig eller så är jag killig för att jag är snaggad och tycker det är fint med naturligt utseende. Varför ska man dela upp det som tjejigt och killigt? Det är ju lite dagisnivå, tjejer ska leka med barbie och killar med bilar, killar ska ha blått och tjejer rosa..

Lägg av med könsroller! Det handlar inte om vilket kön man är utan hur man är som person och hur man väljer att ha det.

Eftersom min älskade bror dök upp som exempel flera gånger i detta inlägg får han även stå för bilden. :) Eller för att jag sitter på hans dator, hehe.

Jag har mina hästar uppstallade i Äpplerums lantgård vilket ligger mellan 6-7 kilometer från där jag bor. Det tar cirka tio minuter med bil och en timma att cykla. Det går snabbare hem då man har alla nerförsbackar på hemvägen. ;)

Kommer helt ihåg alla känslor under denna filmen. Allt var så kaos. Det var sista dagen på lägret och som vanligt ska man visa upp för sina föräldrar vilket vi gjorde med att hoppa en bana på valfri höjd som vi tillsammans med en utbildad banbyggare hade byggt dagen innan (?) Dum som jag är valde jag en alldeles för hög höjd med tanke på vart vi låg i självförtroende graden efter att ha fastnat i ett fast hinder nere på terrängbanan, men det är en helt annan historia.

Enligt min facebook igår kväll så är jag den enda som tycker såhär men som jag tror ni har förstått står jag för min åsikt och vill dela med mig av den.

Detta kommer bli kluddigt och säkerligen osammanhängande det vet jag redan nu men jag behöver skriva av mig detta och vill somsagt dela av mig med allt.

När någon kommer med en kommetar som ska riktas negativt mot mig så viftar jag bort den, frågar varför den var tvungen att kommentera/säga det eller så tar jag det som ett slag i ansiktet. Det svider men går bort.

Idag fick jag en kommentar som verkligen fick mig glad, det fick mig att känna att jag är så stolt över mig själv och mitt tänk. Jag försöker att alltid tänka på andra och "man kommer alltid längst på att vara visa att man bryr sig." Ser jag någon må dåligt så berättar jag för den att jag bryr mig. Jag vet att jag aldrig kan få någonting ogjort eller få bort någons smärta men jag kan alltid få en person att veta att jag tänker på den och bryr mig. Det hade jag velat veta i det läget, att jag har någon som bryr sig. Trots att man vet att folk runt omkring så är det väldigt lätt att glömma bort att dem bryr sig om en. Kanske kan jag även lyckas få den må bättre, åtminstonde för stunden.

De senaste två dagarna till idag, speciellt idag, har facebook bestått av "jag är så ensam på alla hjärtansdag" statusar. Detta har stört mig väldigt mycket. Vem har sagt att alla hjärtansdag måste spenderas med sin pojkvän?

Det är inte alltid lätt att försöka få ihop alla sina tankar i en text. Det kan lätt bli kluddigt och man kan läsa det fel men jag gör vad jag kan och försöker alltid göra mig bästa. Har inte riktigt alla tankar där de borde men ska även denna gången göra mitt bästa, för jag är väldigt trött på alla som inte klarar av att någon säger emot.

Ända sedan vi tjejer var små har vi fått en bild på hur vi ska se ut och det vore lögn att säga att media inte påverkar hur "man som tjej ska se ut". Som små fick vi leka med barbie dockor, vilket jag aldrig kommer låta mina barn leka med, som har en midja som en femåring och bröst som jag-vet-inte-vem, långt blondt hår och långa smala ben. Hur nu alla dessa saker kan gå ihop.

Kära Nellie har tagit upp detta ämne ett par gånger men jag vill också få fram min åsikt, som jag ofta vill. ;) I alla fall så tycker jag, precis som Nellie, att gilla knappen ska bortbortbort! Jag gillade tidigare idén med en "ogilla"knapp men fyfan aldrig att det får skapas en sådan.

Nu när dem allra flesta nior har valt sina gymnasieval så tänkte jag att jag kunde berätta mina tankar om mitt val, även om det är ett år tills dess.

På två dagar har allting vänts upp och ner. - It's okay not to be okay.