Ett sånt där inlägg utan syfte
2015-08-18 @ 15:40:55
Jag kan vara, eller är beroende på hur man ser det, totalt jävla dum i huvudet. Men det är liksom så jag är som person. Jag kan bestämma samma dag att jag drar till rassle eller sätter mig på ett tåg till en destination där jag inte ens har sovplats ordnat. Jag kan dra hem till okända människor, åka Taxi ensam med folk vars förnamn jag inte vet och dricka från någon annans drink. Jag är definitionen av offer men jag vill varken vara otrevlig eller rädd för folk, även fast alla kanske inte vill lika väl som jag tror. På något sätt har jag en magkänsla som hittills haft rätt, jag vet när jag är på hal is och när situationen ändå är under kontroll. Det innebär också att jag få vara den jag ändå, trots allt, är. Som majoriteten av mina närmsta vänner säger när någon är orolig "Amelia kommer alltid hem, bara ta det lugnt" för jag klarar mig och jag kommer faktiskt alltid hem. Oavsett om det är först av alla, sist eller inte förens dagen efter.
Ibland funderar jag på att bli vettig, hitta förståndet och bli en sån som är nyktrast på fest eller hemma innan midnatt. Men grejen är att jag är bara 17 år en gång, jag blir aldrig yngre än vad jag är nu. Det ger mig ångest och en viss rädsla att jag kommer bli 79 år och ångra allting jag aldrig gjorde. Ångra att jag la tiden på kärleken, lät mig hållas eller förändrades för någon annans skull. Jag är så förbannat jävla skiträdd att jag kommer bli en sån pensionär som klagar på glasskioskens priser eller ungdomars ljudnivå för att jag egentligen är bitter över mitt egna jag och egna liv. Samtidigt är jag så himla rädd över att bli den som inte blev något. Den bortglömda, den som blev kvar -den som nöjde sig. Jag vill uppleva allt, se allt och vill väl egentligen inte gå miste om något. Därför är jag totalt jävla dum i huvudet och ibland låter jag mitt förstånd lämna kroppen för en stund. Jag behöver få vara den fria själ jag ändå är och behöver få tro det goda i mänskligheten. Så det får va okej att känna sig fel, kanske till och med vara fel om normer och ideal får bestämma, eftersom man i slutändan är den som mår bäst så.
Ser dessutom inget problem i det eftersom jag kan ta hand om mig, jag har mina drömmar, mål och tar mer eller mindre alltid hand om allting runt omkring. Har hyfsade betyg i skolan och chefer som vill att jag ska jobba, på något vis löser jag livet trots att jag är som jag är och ser på saker som jag gör. Jag vill inte såra någon på vägen och är ledsen om någon känner att den hamnar i klämm eller blir sårad, men mitt tåg går och stannar inte upp däremot finns det alltid plats för en till på det.❤️
Vilket kladdigt inlägg, men aja, det är som det är när man behöver skriva av sig. Imorgon börjar jag iallafall tredje året på gymnasiet. Efter åtta veckor på Öland och en vecka i napa kommer det ändå sitta riktigt fint med mänskliga rutiner! Ta hand om er, KRAM
Ännu ett avslut på någonting fint
2015-08-09 @ 16:19:46
I skrivande stund sitter jag i bilen från ett soligt Öland, tillbaka till en stad som alltid regnar. Jag är väl egentligen inte ledsen för byte av stad. Är bara tom över att lämna, och förvirrad över att en kropp kan känna såhär mycket känslor. Ibland får jag höra att jag är känslokall och är väl till en viss del villig att hålla med om det. Inte för att jag är känslokall, utan mer för att jag väljer att ignorera en del känslor och inte har ork att bry mig. Men samtidigt älskar jag så himla mycket när jag väl tycker om någon. 
När jag lämnar Öland för denna sommar lämnar jag även dessa två. Jag vet att dom finns kvar på sina håll och jag vet att våra vägar kommer mötas igen. Om inte i Stockholm eller Borgholm så på väg tillmälen eller i London. Men det är jobbigt att veta att inatt kommer jag inte kunna skeda i Joels soffa eller äta glass med dom om jag vill det. Vi kommer inte kunna kunna dra in på spontan bio eller äta caesarsallad till lunch tillsammans.
Igår var sista kvällen i Borgholm för sommaren varav mina kärlekar satt å väntade på mig utanför jobbet när jag slutade vid 00.30. Lurade i mig att minna glömt sin tröja hos mig så vi var tvungna att hämta den, väl hemma hade de och mamma dukad fram skaldjur, ost&kex, chips&dipp, bakat mig favorittårta & köpt vin för att fira vårt sista sommarlov. HUR FINT? Om jag grät? Hahahah är så känslig.
Dessutom hade jag sista jobbdagen på världens bästa jobb. Helt jävla ärligt, haft en fantastiskt jävla sommar även fast den inneburit över 400 timmars jobb. Tack som fan Lilla hamnkontoret för det, ni är helt jävla fantastiska
Jag vet att jag inte kommer dö och att jag kommer komma tillbaka. Men på något sätt är det ändå ett avslut på någonting och jag hatar väl egentligen avslut. Men tack alla för sommaren 2015, ännu en sommar som slår de andra. För att sammanfatta hela sommaren "rostbiff med pepparrotscreme, cornichonger & rostade lökringar; jag swipear höger; tjejer e som tjejer e, lika bra jag säger de; kan du riva sallad?; NU KÖR VI; ett glas champagne på det?"
Bild a la rassle, mums vad najs de va
När jag lämnar Öland för denna sommar lämnar jag även dessa två. Jag vet att dom finns kvar på sina håll och jag vet att våra vägar kommer mötas igen. Om inte i Stockholm eller Borgholm så på väg tillmälen eller i London. Men det är jobbigt att veta att inatt kommer jag inte kunna skeda i Joels soffa eller äta glass med dom om jag vill det. Vi kommer inte kunna kunna dra in på spontan bio eller äta caesarsallad till lunch tillsammans.
Igår var sista kvällen i Borgholm för sommaren varav mina kärlekar satt å väntade på mig utanför jobbet när jag slutade vid 00.30. Lurade i mig att minna glömt sin tröja hos mig så vi var tvungna att hämta den, väl hemma hade de och mamma dukad fram skaldjur, ost&kex, chips&dipp, bakat mig favorittårta & köpt vin för att fira vårt sista sommarlov. HUR FINT? Om jag grät? Hahahah är så känslig.
Dessutom hade jag sista jobbdagen på världens bästa jobb. Helt jävla ärligt, haft en fantastiskt jävla sommar även fast den inneburit över 400 timmars jobb. Tack som fan Lilla hamnkontoret för det, ni är helt jävla fantastiska
Jag vet att jag inte kommer dö och att jag kommer komma tillbaka. Men på något sätt är det ändå ett avslut på någonting och jag hatar väl egentligen avslut. Men tack alla för sommaren 2015, ännu en sommar som slår de andra. För att sammanfatta hela sommaren "rostbiff med pepparrotscreme, cornichonger & rostade lökringar; jag swipear höger; tjejer e som tjejer e, lika bra jag säger de; kan du riva sallad?; NU KÖR VI; ett glas champagne på det?"
Har en vecka kvar med napacrew på Cypern, sen börjar jag studentåret. hur, jävla. Fett!!!!?
ADIOS BLOGGEN, vi ses när vi ses igen
Bild a la rassle, mums vad najs de va
