Först och främst vill jag skicka ett stort TACK till alla som ger mig komplimanger för mitt skrivande. Det betyder faktiskt jättemycket, blir verkligen glad över dom. Sätter så himla mycket press på mig själv gällande saker jag har intresse i och jag älskar att skriva av mig känslor, men publicerar inte så mycket av det jag skriver då jag tycker allt är _kasst_. Har jättesvårt för att acceptera att någonting jag gör duger, så som sagt, tack så jättemycket för era gulliga sms och kommentarer här och där. (Och förlåt mormor för att jag gjorde dig orolig med senaste inlägget haha<3)

Idag har Degerman studiedag så den spenderar hon åt att åka till Kalmar över dagen. Ska luncha med mina stagg-favoriter och sedan bara försöka träffa så många som möjligt. Fylla på kärlekslagret och tömma kroppen på saknad är väl tanken. Ikväll ska jag och Alexander se fast & furious 7(!!!) skamligt att jag inte sett den än, men så är det när 0% av ens vxo-vänner vill se den med en haha. 

Slänger upp en snapchat-bild tagen exakt nu, såhär mycket swag har jag idag ;PpP

Jag vet att jag kan vara svår att leva med trots att jag ser mig själv som den enklaste människan i världen. Jag vet att jag kan bli arg på minsta lilla, gråta över ingenting och skratta åt någonting lika obefintligt som att jag inte skulle ha känslor för dig.Jag är medveten om att jag ibland röker för många cigaretter på rad och att jag inte slutar dricka alkoholen förens jag är odräglig och alldeles för onykter. Att jag då dessutom oftast gör bort mig och gör val väl värda den ångest jag får på köpet.Ibland behöver jag en smäll på käften, en smäll som den jag får av din blick när du är besviken på mig.
Jag vill be dig om ursäkt för de gånger jag flirtat med dina vänner i ett mittlyckat försök att bara vara snäll och för att jag låtsas som att de inte flirtar tillbaka fast att jag väl är medveten om att det är så.Jag vill även be om ursäkt för att jag bara är öppen när jag klunkat i mig något alldeles för starkt när jag vill att du ska kyssa mig i pannan och pilla i mitt hår i nyktert tillstånd också. Oavsett vad är jag hellre din sexleksak än ingenting, för din tystnad känns som en enda lång psykisk misshandel. Men vems fel är det, vem ska få skulden för allt det här som hänt oss?

Hoppas du vet att du är mitt lugn när hela jag brusar upp till storm. Du är den människan jag behöver för att kunna vara den bästa versionen av mig själv och jag önskar du behövde mig lika mycket.

Trots att jag vill tillbaks till då du valde att starta våra konversationer eller då när vi delade på din soffa och jag kände mig så liten men så fri för att du fick mig att leva vare minut så har jag slutat gråta över dig. Istället gråter jag för allt annat, som när jag råkar slå i tån i bordet eller när tandkrämen trillar då tandborsten är på väg mot munnen. Jag skyller min olycka på allt annat för att slippa inse att det är du som fattas. Men ärligt talat, mina bästa dagar slutar alltid med de svåraste kvällarna. Det är när jag mår som bäst jag inser att jag vill dela min lycka med dig. Utan dig i min närhet finns det ingenting som får mig att känna mig trygg och allt jag vill är att ha dig bredvid. Jag vill tillbaka till dig och alla dom himlar jag besökt på grund utav dig.

Vill ha någonting mer än det här, men jag antar att vår lyckliga gata -den finns inte mer.