Sedan är jag ledsen för att jag nyss talade med en av mina bästa vänner i telefon. Han är just nu i en lägenhet i Borgholm med ett umgänge jag också vill vara en del utav. 

Samtidigt smsar jag med min stora kärlek som är över 40 mil ifrån mig. Och känner mig som den mest ensamma i hela världen, trots att jag hela dagen har fått umgås med människor som jag verkligen tycker om. 

Men det jag är mest ledsen för är att jag tvingats tappa en del utav mig själv. Jag har alltid älskar vintern. Inte bara julafton, födelsedag och nyår utan hela paketet som kommer med jul: minusgrader, snö, gosiga kläder, sena kvällar med te och böcker, doftljus och hockeysäsong. Är inte ärligt ifall jag svarar nej på frågan ifall julafton är det jag älskar mest. Men iår är inte längre jul något jag längtar efter, eftersom det bara kommer tvinga mig att göra massor med val. Hur jag än väljer kommer andra bli ledsna och hur jag än väljer kommer jag bli ledsen. Jag är ingen sommarmänniska, men iår längtar jag som in i helvete efter sommar så jul ska vara över. För då behöver jag aldrig välja vart jag ska vara eller vilka jag ska vara med. Så jag har tvingats bli en sommarmänniska och jag har tappat en del av mig själv. Men det är väl så livet är, eller hur?

Hejsan! Det var ett tag sedan nu (haha börjar alltid mina inlägg så?) och har, faktiskt, vid flertalet tillfällen fått uppmaningar att börja blogga igen. Blir verkligen superglad då, inte för att jag särskilt ofta har så mycket vettigt att säga verkar det ändå som att det jag skriver når ut till människor.

Just nu är det September så går med en ständigt rädsla för vad som kommer hända näst. September 2012 förlorade jag min en kille med ett hjärta av guld, lurvig päls och gnäggande läte. Ja, i September 2012 tog min ridkarriär slut.

September 2013 gick min värld i bitar. Kan fortfarande inte skriva detta utan att efter varannat ord torka mina kinder. För ett år sedan förlorade jag min största kärlek och vapendragare. Ibland tror jag fortfarande att han ska komma tillbaka, för jag vet lixom inte om jag någonsin kommer komma över honom. Han var lite av allt: en jobbig lillebror, min bästa vän, satan han själv och en ängel från gud för att se till att jag skulle överleva sommaren med jobb, en blodbands lillebror och en sjuk mamma. Han var vid min sida genom den tuffaste perioden i mitt liv utan att dömma, utan att svika och utan att älska mig även fast det många gånger är svårt att göra. Så en dag fanns att bara inte på denna jord, hur fan kan det vara rättvist? Älskade C, det kommer aldrig vara över för mig.

Är inte tillbaka för att berätta om hur jag tragglar med min ångest, utan tänkte faktiskt uppmana er alla med rösträtt att rösta på ett parti som hjälper folk och samhället och inte bara ser till att medelklass/överklass tjänar ännu mer pengar ;-) (ps. är med i grön ungdom så ni kan ju gissa vad jag mest av allt tycker ni ska rösta på)

Har aldrig tidigare varit så hemskt sugen på att vara 18 år som nu. Vill kunna rösta i valet, göra någonting viktigt. Kanske äntligen få var amed och förändra något jag inte är nöjd med, likt vårat samhälle. Vill kunna göra vad jag vill, skriva på vad jag vill, åka vart jag vill -att äntligen få vara myndig. 

Har aldrig relaterat så lite med min ålder som jag gör just nu. 16 år, fattar ni hur kasst det är? Att fylla år 25 December, förstår ni hur kasst DET är? 

 

Aja, för att komma tillbaka till September så innebär ju inte det endast dåliga nyheter, nejnej! Faktsikt så började SHL säsongen för Växjö Lakers äntligen igår! Självklart var jag där och fick använda mitt nya fina säsongskort för första gången. För att göra det hela ännu lite mer spännande så var första matchen mot HV71 vilket innebär Jönköping och vet ni vad det betyder? Smålandsderby!! Matchen slutade dessutom 2-0 för Växjö, mmh redigt kul! Förutom vänner och familj är hockeyn mitt lilla lyckopiller, och lyckopiller är någonting jag är stort behov utav. 

 

Det var väl vad jag hade att komma med idag! På tal om idag så har jag precis skrivit på ett två års kontrakt med Nordic Club. Det var fan på tiden melle haha! 

Ni får ha det så bra så länge, nu ska jag strax äta och senare fira fredag! ;-) Som sagt, ha det superbra så länge så ser vi kanske snart igen. 

With love, Amelia