Nu ska jag skriva ett långt inlägg om mig & mitt liv. Hoppas ni uppskattar det. :)

Jag:
Som ni kanske har förstått är mitt namn Amelia. Fullständigt namn, Amelia Filippa Degerman.
Jag föddes i växjö, flyttade till öland, flyttade till växjö & just nu bor jag på öland. Men vem vet...? Som ni kanske då förstår hade min familj lite svårt att bestämma sig. Ibland vill jag tillbaka till växjö & men oftast vill jag bo kvar, även om jag saknar vissa otroligt mycket. Iallafall tillbaka till mig.
Jag är tolv år men fyller tretton den 25 december.Jag säger oftast att jag är tretton. & jag hatar att fylla sent!
Jag är oftast snäll & skrattar ofta, är väldigt klumpig & trillar ofta. Jag har nog världens sämsta humor, men som tur är har jag kompisar med lika dålig. eller bäst menar jag ju. Är jävligt envis & får jag inte som jag vill blir jag jävligt sur. *Tur att jag oftast får som jag vill då.* ;) haha.

Men har ett jävla humör, om jag är arg ska man inte säga fel saker till mig... Ångrar mig ofta efter att jag skäll ut någon eller något liknande.
Jag kan oxå vara rätt "bitchig" när det gäller någon jag inte gillar. Har oxå väldiga fördommar för folk. Både mitt humör,bitchighet & fördommarna är sånt jag försöker träna bort. Säger oxå ofta som jag tycker & tänker. Men dock hatar jag att bråka med folk jag gillar,då blir jag jätte "ängslig". & när det gäller folk jag älskar, så kan jag inte bråka med dom, då får jag panik å sådant. Men när man väl lärt känna mig, är jag (tror jag iallafall) snäll & pålitlig. Skulle aldrig gå runt & sprida saker, då jag själv vet hur det känns. Att berätta andras hemligheter är värkligen inte min grej, heller.
Skolan är något jag tar på fullt alvar. Jag kan få ångest om jag inte gör bra ifrån mig. Har alltså väldiga krav på mig själv, uppföljer jag dom inte får jag ångest, panik & sådant. Får jag inte bra på något prov så villjag göra om. Även om jag kanske hade fler än medel. Bäst måste det vara. Även det något jag tränar på, hela tiden.
Jag är inte sådan som vill vara som alla andra. Jag vill vara en sån folk kommer ihåg namnet på, inte "hon den dära. ______s kompis." Tål kritik & blir bara glad när folk säger vad dom tycker. Såklart beror det på HUR man säger det & sånt. 
Det är väl det viktigaste om mig. Har ni några frågor är det bara att fråga, jag bits inte. Inte då iallafall. ;)


Mina hästar:
Som för dom flesta som har häst, så betyder dom mest för mig. Flera gånger har jag suttit i Julia/puttes box & bara gråtit. Suttit där & berättat hur det är. Kanske dom förstår, kanske inte men dom lyssnar & frågar inte så mycket. På något sätt har vi ett eget sätt att komunicera. Vårt sätt.
Utan dom, hade jag aldrig varit där jag är idag. Låter kanske löjligt, men dom hjälper mig. Dom dagar när allt är som jobbigast, får dom mig att le. Även när jag ser hemsk ut & orkar ingenting, så accepterar dom mig. Som jag är.
För mig är dom världens bästa & för mig finns det inga bättre. ♥
Har oxå en häst som jag rider då & då. Som jag får en viss peng för, varje gång jag rider den. :)

Julia:
Har haft henne i över fyra år. Vi delar så mycket. Den resa jag har haft henne har innebärt svett, blod, (massa) tårar & framför allt (ännu mer) skratt.
Hon är världens bästa b-ponny. Om jag hade haft en annan, kanske jag varit på sm nivå nu. Haft hela väggen full med rosetter men hade jag lärt mig lika mycket?
Något hon värkligen har lärt mig är vad äkta kärlek är. & vad äkta vänskap är.
Vi köpte henne som en kanon hopp ponny & det var hon värkligen. Vinnare av börjes cup, vinnare av allt. Det var vad hon var. En hopp vinnare.
Vet igentligen inte vad som hände, men hon ville inte mer. Vägrade hoppa ett hinder till. Höll på så här i ett-två år, då vi trodde det var mig det var fel på.
Så blev hon sjuk. Så jävla sjuk... Hade vi väntat EN dag till, en jävla dag till utan medicin, hade jag inte haft henne längre. Då hade hon blivit en av himmlens finaste änglar. Men jag hade en sån fruktans värd tur. & jag är jävligt glad över det. Det var en jobbig tid, kan jag säga.
Sen hoppade vi en LC (tror jag) på åkerbo. Galet fin var hon. Vi vann & jag var mer än glad. Äntligen skulle vi få en vändning!
Hoppade sedan i torestorp. Gick lika bra där, hon var sjukt taggad & hoppade allt. Kom 3:a, skulle haft bäst tid om jag inte sabbat det med att dyka lite. haha. xd
Men efter det, var vi tillbaka på ruta ett. Hon ville inte mer. Försökte hela hösten & vintern. Men nej. Ingenting.
Då åkte vi in & kollade henne. Kotleds inflammation i båda framm. Satan vad jag grät där på ATG. Vila ett tag sedan var hon frisk, försökte igen. Men nej, hon ville inte. Så vi gav upp, ingen idé att tvinga någon, det är bara elakt. Tränade som satan i dressyr. Vår första dressyrtävling var jag med i en LC & kom tvåa. Var jävligt glad.
Vår andra kom jag 1:a. Sen dess har jag alltid haft med mig minst en rosett hem.
När jag fick henne kunde hon ingenting i dressyr, sprag bara med huvudet i luften & sprang.
Nu tävlar vi LB & vinner det. Så galet glad. Nästa år är vårat sista tävlingsår tillsammans i dreaayr, för sedan är jag för gammal. Då ska vi bara ha kul & åka runt å vinna.
Jag älskar denna hästen.



Vindens Love Potion. "putte":
Provred han två gånger, sedan tog vi hem han på lån. I över ett år har jag nu haft denna underbara ponny & på den tiden har han lärt mig galet mycket. Från att vara sjukt osäker på LC(jag då.) hoppar vi nu LA tillsammans.
När jag fick han var han 5, alltså bara tävlad i unghäst klasser. Nu är han färdig kvalad i avd a i Lc & lb. & nästa år är vårat mål kvala till Medelsvår B. Vi vet att vi kommer klara det, bara vi får rutin på tävlingsbanorna tillsammans & att han växer i sig själv lite till. & så måste jag värkligen våga lite på att han inte stannar & att jag inte puschar på han så mycket hela tiden...
Den här hästen kommer gå hela vägen, det vet jag. För hoppningen är det han lever för. Han älskar det.
& jag älskar han. 


Vännerna & familjen/släkt:
så klart betyder dom oxå mer är guld. Kommer inte skriva några speciella namn eller så.
I will always love you. Whitout you I'm nothing.