Jag tänker väldigt mycket, jag tänker väldigt mycket på livet.

Som igår, i stallet, då började jag tänka på hur mycket fina människor jag har runt mig hela tiden som vill mig väl. Jag tänkte på folk som alltid velat mitt bästa, som funnits där, alla jag någonsin kunnat snacka med & ja, ni fattar? Hur kan lilla jag, amelia degerman, förtjäna allt jag hela tiden får? Kanske inte saker, men jag vet att jag är riktigt riktigt bortskämd med kärlek.
Tänk att det faktiskt finns folk som gillar mig, för den jag är. Att det finns folk som alltid finns där för mig. Som stöttar mig när jag har det både bra & dåligt. Dom finns lixom alltid där.
Nu är det inte så att jag skryter om att jag råkar ha världens bästa släkt, vänner, djur & allt. För alla tycker väl att sina egna är bäst? Så klart tycker jag att jag har dom bästa djuren, släkten, vännerna. Men jag kan inte säga att dom är bäst i världen. Men för MIG är dom det. & för någon annan är ju DERAS bäst. Fattar du?

Jag behöver inte 100000 vänner på facebook, för att veta att jag är omtyckt. Jag har kanske inte flest vänner, men spelar antalet någon roll?
Jag har hellre en 'äkta' vän, än 100 'falska' vänner.