Speciellt nu efter som dom små stunderna jag blir själv, delvis tid till bloggen är jag på dåligt humör. Jag hatar att vara själv när jag mår såhär. Därav försöker jag alltid att ha någonting att göra och ha någon i närheten.

Jo, det är en lång historia. Med flera olika bitar it. Typ som när man försöker baka någonting. Så råkar man ta fel sak, när man sedan vill ta bort det vill tydligen smeten ha den kvar. Men den vill inte vara kvar, så den lämnar smeten (som redan tidigare blivit förstörd).

.

Tackar som frågar. Jo, men jag lever livet precis som man ska göra på sommaren. Rider så mycket jag kan & hinner (dock inte förtillfället då han har lite små vila.) men rider även en annan häst nu lite då & då som jag sedan även ska tävla lite smått. Första blir nu på söndag.

Riktigt roligt, blev tillfrågad och man tackar väl inte nej till att lära sig mer, testa nya ponnysar & helt enkelt få rida ännu mer överhuvudtaget!

.

Jag sitter här vid halv nio. Jag och min vän Therese har haft girl night. Vi var hemma hela kvällen och natten (!!), vilket dels var rätt länge sedan jag var och det var verkligen behövligt då vi båda har samma känslo problem, så att säga.

Men jag tror på att allt har en mening och det skulle väl helt enkelt bli så. Att jag skulle träffa honom för att glömma (låt oss kalla honom "h").

Dessutom är det mycket bättre att dela allting med någon-vilket har blivit Therese och även lite Arvid, men även om han är en av mina absolut närmsta vänner så är han kille = vissa saker är inte till för dom.

För hur i helvete hade jag orkat detta om jag inte hade haft fantastiska vänner vid min sida? (nu snackar jag inte bara kill problem, men kan inte berätta allting.) Även om jag inte berättar allting gör endast vetskapen att man altid kan ringa/messa/snacka allting så mycket bättre och lättare.

And I will always be there for you- I mean you all.

.

Ett jävla tjat om det men ja. Jag är 99% säker att det endast är dom som läser denna lilla blogg. Om inte, känner du som läser detta nu att vi inte är det. Så säg det, så kan vi säkert fixa det med. ;)

Om det inte är så att du läser min blogg för att jag är den mest patetiska, störiga, fula, kaxiga unge du någonsin sett så hoppar vi över det.

.

Så klart gör även han livet lite bättre. Men jag orkar själv inte att läsa bloggar där varenda inlägg handlar om att "min häst är bäst, min häst är bäst, MIN HÄST ÄR BÄST<333333333333333"

Förlåt-men helvete var irriterande. Så klart har jag samma band med honom som dom som känner att dom har tid för det. och det är väl klart jag älska han med hela mitt hjärta, men var tjänar jag på att skriva det här?

Jag vet att jag gör det, han vet att jag gör det och han kommer ändå inte läsa det så varför skulle jag skriva det här hela tiden.

Ibland helt enkelt passar det så ruskigt bra till någon bild men i varenda litet inlägg? Nej tack, det finns dom som gör det så bra själva och jag är helt enkelt inte en sådan som gör det.

Då tycker jag det är finare att skriva det till någon jag vet läser detta. (dock ibland behöver man skriva av sig och efter som jag inte kan skriva dagbok får det bli här.)

.

Så mycket jag har att berätta om vad jag gjort senaste tiden-men det kan jag tyvärr inte. Vissa saker är inte ämnade för bloggen och tänk om kompisars mammor/pappor läser-då kan jag ju säga hej då till dom vännerna.. :/

HAHAHA, nejdå. Var tvungen att skrämma upp den stackarns föräldrar.. Måste även säga att jag tycker det är fel. Om det nu är så att någon gör det. Visst, den är öppen för alla. Men ändå. Det känns fel.

Sedan har alla föräldrar deras egna regler. Det någon får-får inte den andra. Medans den ena säger "mamma/pappa skulle mörda mig om den fick reda på att jag har testar på att röka" säger den andra "det är mamma/pappa som köpt åt mig". Vilket är egentligen bäst av det?

Min mamma/ pappa bryr sig så klart om mig. Jag skulle aldrig få röka och dricka. Men jag får vara ute på kvällen/natten så länge dom vet vart jag är och att jag sköter mig. Dom vet att skulle någonting hända så ringer jag och dom vet att jag inte skulle vara ute helt själv. För ska jag hem sent då följer dom mig (om det inte är så att det är ett kvarter bort) för att det är sådana vänner jag har och jag kan alltid, alltid,alltid ringa mina föräldrar om jag behöver hämtning. (förutom nu ett tag, när mamma gått på medicin men har ju en pappa också.)

Dom skulle aldrig låta mig gå iväg någonstans helt själv, där jag inte känner någon. (Nu menar jag då dom jag umgås med, men såklart inte mina föräldrar heller. Men svårt för dom att stoppa mig om jag inte är hemma lixom)

.

Det är bara du som bestämmer. Men jag kör på uttrycket "Man måste vara ung och dum för att bli gammal och efaren." och "Efarenhet är summan av sina misstag."

Inte fan tänker jag bli gammal och ångra att jag inte gjorde någonting när jag var ung.

Jag är satans stolt över det jag gör- för det är sådan jag är. Jag gör det jag tycker är kul och om man aldrig testar det, hur ska man vara säker på att det inte är ens grej och att man inte tycker det är kul?

Men lever ju bara en gång och det ska jag ta vara på. "Testa det mesta, festa med dom flesta?" OHJA.

Jag är bara Amelia Degerman jag tvingar aldrig någon att göra någonting den inte vill och aldrig, aldrig någonsin kommer jag låta någon säga åt mig vad jag ska göra. Testa att trampa på mig och jag kommer sparka ner dig. (haha, nejdå. Jag är inte så farlig som jag låter)

Jag har saknat det, här fick ni lite av allt. :)