Omkring 2005 fick vi ta över en väldigt överviktig men glad dobermann vid namn Bella. Hennes tidigare ägare hade inte tiden till henne och valde då att lämna bort henne till oss. Bella blev livrädd om någon kom i högfart mot henne som hon inte kände, allt ifrån joggare till folk på skatebord. Hon attackerade även folk som kändes otrygga i henne närhet. I attack menar jag hoppa och skälla, inte bitas. Hon gjorde inte en fluga förnär. Vi fick henne faktiskt att komma över detta problem! Hon hatade att åka bil och vatten. Hon trodde hon var dubbelt så liten och ville helst av allt ligga i knät om man satt i soffan, hon gnällde om man stängde dörren så att hon inte kunde kolla läget. Bella älskade närhet och fick aldrig nog av att vara ute ocg gå mysiga rundor i skogen. Hon var med när jag provred Julia, hon var med under flytten till Öland, hon var med i flytten från huset till denna lägenhet. Hon var med oss i sex år. Sex fina år.  Många tårar han den fina pälsen torkat.

.