Precis blivit lämnad hemma av mina tjejer, de har varit här sedan skolan slutade. Clara skulle med bussen hem, Alice tar cykeln och Ida hem för att packa väskan och komma tillbaka. Matilda saknades, annars var vi allihopa. Åh jag är så glad över mina tjejer! Vi är så himla olika, en av varje, men ändå så bra tillsammans. Liknar ett klassisk tjejfilms gäng så det är inte klokt!! Haha, blir så glad av er! 

 

Annars då? Hihi, jodå! Jag klarar mig. Mycket i skolan, stor saknad men ändå så himla mycket glädje. Varje dag tänker jag på honom, min fina, men försöker se någonting bra i det. Det ända jag kan komma på är att det finns en annan tjej där ute som han får göra till världens lyckligaste<3

 

Skolan går så himla bra just nu, hinner inte riktigt med i svängarna ibland. Men gud vad bra det känns. Ena provet med bättre resultat än andra, omdömmen som får mig att gråta och utvecklingssamtal som gjorde min mamma stoltare än jag vet inte vad. Just nu har skolan en så himla stor del av mitt liv. Nian. Stor press, betydelsefulla val samtidigt som det är ett år jag vill minnas. Om bara ett par månader sitter jag i klänning på min skolavslutning. Troligen med tårfyllda ögon omringad av världens mest fantastiska människor. Sedan splittras vi, inte som i mellanstadiet i varsin klass, utan så mycket större. En del flyttar och andra stannar. Alla kommer lära känna nya människor och alla kommer växa på olika sätt. Vad kommer vi välja för val? Vika vägar kommer vi gå? Alla så himla olika..

Men ska lämna det där nu, hehe, vet inte hur jag kom in på det faktiskt.. Ska ta vara på mitt sista år på Slottsskolan i lilla trygga Borgholm, även fast jag känner nervösitet och lite rädsla så är jag så himla redo att lämna högstadiet och börja gymnasiet. Lära mig nytt, träffa andra och få kommer bort. Även fast det varken är långt att åka buss till Kalmar eller är världens största stad så är Kalmar ett stort steg bort från Borgholm. Och tack gud för det!!

 

Ha det nu BÄST, all love 

-Amelia