... Jag vill lägga mig under täcket och gråta. Sakna.

... Jag inte känner någon mening med någonting.

... Jag vill tillbringa i stallet. Rida ett pass i ridhuset som jag ofta gjorde sådana här kvällar. Inga krav, inget speciellt bara rida. Rida med musik, älska och tänka. Jag vill ingenting annat än ha min häst tillbaka. Jag försöker och försöker göra allt för att bli lite lyckligare. Det går ju inte, spelar ingen roll vad jag gör eller har. Jag vill bara ha han tillbaka.
Motgång eller framgång, tävling eller inte, jag bry mig inte. Jag vill bara ha dig. Dig, dig, dig. Förlåt för alla gånger jag tvivlade på oss, alla gången jag satte oss i skiten, alla gånger jag tvekade på våran kunskap och kapacitet och förlåt för alla gånger jag satte stopp för våran framgång. Jag har aldrig varit så förstörd som under denna tid utan dig. När du åkte tog du med dig en del av mig och hela min mening med livet. Om du bara kunde förstå hur jag mår utan dig, om jag kunde förstått då att våra dagar räknades ner. Hur kunde dom göra så mot oss? Jag lovar på mitt liv att det inte går en dag utan att jag tänker och saknar dig. En dag när allting ordnat upp sig så ska jag få ihop oss igen. För du är lycka och vi är kärlek. Vi hör ihop och är menade för varandra. Det vet jag. Jag älskar min prins.