Visst är han fin? Så himla söt att jag tror jag vill dö på denna bild. 

Visst har vi haft våra stunder men nu är vi faktiskt oftast sams. Världens gosigaste lilla gris, vad jag är glad att jag har honom. Speciellt kvällar när man känner sig övergiven och ensam. Enda pälsen jag har kvar att gråta i och det känns åt helvete. Helt klart bättre än mycket annat men hästlukten saknas. Kan nog fan inte vara lycklig utan det.

Hade en bra dag iallafall, och en jättemysig kväll. Finns mycket att klaga på men inte mina vänner! Det kan jag säga. Dax för sängen, godnatt!