Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta. Vill inte dela med mig så mycket av mitt liv här på bloggen för tillfället då jag tidigare gjort det så himla mycket och nu är lite rädd för det. Dessutom är mitt liv just nu så himla upp och ner, ingenting är som det tidigare varit och jag gör ingenting vettigt. Eller jo, jag umgås med vänner, min lilla familj och försöker att vara glad så mycket som det går. Men sedan när jag kommer hem sätter jag mig med min choklad och låter min kropp förstöras. Tänk att jag en gång i tiden var vältränad.. Mår illa av tanken. Mår illa av mig själv. Hur kan jag låta mig själv bli såhär? 

Haft en mysig dag iallafall med fina vänner. Kan aldrig någonsin förstå att jag har så bra vänner. Trots att jag förlorat så otroligt många detta året så skulle jag aldrig nu byta mitt umgänge. Har aldrig varit med folk som bryr sig så mycket och tycker om mig så mycket för den jag är tidigare. De står vid min sida, speciellt nu när jag är skör och bräcklig som glas. 

Vill bara nämna det också nu när jag fått haters på bloggen igen att det tar knappt på mig då lite kommentarer från anonyma inte når in på mig. Om det är såra ni försöker med får ni gå djupare eller skriva namn med någon som betyder någonting för mig. Fast hade jag varit ni hade jag sagt det face-2-face som jag brukar göra om det är någonting jag vill ha svar på. Hehe, äh peace på er! Jag mår dåligt och saknar min fyrbenta själsfrände så himla mycket, men jag är fortfarande jag och har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad folk tänker om mig. Speciellt inte när man antagligen är feg och inte kan ta det med mig, eller åtminstonde stå för vad den säger.

Godnatt!