Hårdare än asfalt

2013-10-04 @ 09:23:00
Den vanligaste frågan jag får är "Hur mår du?", ibland värvas den med "vad besvärar dig Amelia?" 
Jag brukar le och svara att det är bra, för det är svaret alla vill höra och det är svaret som är enklast att ge. Jag mår bra. 
Men så kommer det nätter då jag känner mig tom. De nätterna skrämmer mig, det är nätter det händer som besvärar mig. När jag känner mig tom blir jag rädd för mig själv. Försöker så hemskt mycket stänga ute alla sorgsna känslor och när jag blir tom vill jag bara dö. För jag hatar att vara tom, kall och hård. Jag vill vara full av liv och sprudla av värme, men livet har dragit all den där värmen ur mig. Och jag har ingen aning om vart jag hittar den igen. Jag vill inte dö och ännu mindre vara död innuti, men jag kan inte finna livet. Jag kan inte finna det fina och varma i livet. 
Ångesten påminner mig, ångesten skrattar å mig. Hela livet skrattar åt mig. Jag är livets lilla myra, så spräcklig och lätt att förstöra och just nu känns det som att jag ständig måste springa för att inte bli trampad på. OCH JAG VILL INTE VARA NÅGON JÄVLA MYRA. 
Jag mår bra. En del genomskådar mig och ber mig prata med någon. Men jag är intresserad av att prata med någon som egentligen inte bryr sig ett skit. Att prata med någon som pratar med mig enbart för att det är hens arbete. Nej, jag behöver inte fler människor, jag behöver inte prata med någon som kommer dömma mig för mina känslor. Någon som sedan kommer använda mina ord emot mig, någon som kommer säga "detta är bäst för dig" som om jag är någon undersökning för att se om jag kanske mår bättre om man gör så eller si. Jag är inte intresserad alls av människor som försöker hjälpa mig för att jag är trasig. Jag behöver människor som var med mig när jag var full av liv, människor som stannar hos mig när jag är tom och människor som kommer vara kvar när jag fått tillbaka livet. Människor som faktiskt bryr sig om mig, och jag vet precis vilka det är. Så nej, jag behöver inte prata med någon som pratar med alla.
 
Kommentarer
Postat av: Therese A

Älskade fina underbara Amelia, jag vet inte vart jag ska börja.
Ingen i världen förtjänar att uppleva så mycket smärta på en livstid som du behövt uppleva på ett år. Ingen 15 ska behöva bära det ansvar som du bärt på dina axlar och framförallt inte du. Jag har under de tre år i samma klass som dig lärt känna en av de mest fantastiska personer som jag någonsin kommer träffa i mitt liv det är jag helt säker på. Jag har alltid beundrat dig och kanske till och med varit lite avundsjuk, du har alltid varit så stark, självsäker och envis. Jag har aldrig ens vågat vara hälften så stark som du är. Du är den man kunde prata med när allt var som allra pissigast. För man visste att du alltid skulle lyssna och du skulle alltid försöka hjälpa.
Vi två har fått dela så otroligt mycket tillsammans första kyssen, första kärleken, första hjärtekrossen, första sommarjobbet och så mycket mycket mer och jag är så otroligt glad över att jag har fått uppleva det med dig och tårar rinner ner för mina kinder när jag tänker på att vi knappt pratat med varandra sen du flyttade.
MEN Amelia, du har varit så otroligt stark så länge men även den starkaste personen måste vi vika ner sig ibland för att sen resa sig tusen gånger starkare igen. Men innan du gör det måste du få gråta, skrika och bara låta helvetet bryta lös. Du är inte svag för det, det vet du. Du kommer komma tillbaka hjärtat för jag känner Amelia Degerman och hon gör inget annat än växer högre och högre mot stjärnorna.
Kärlek.

Svar: Fy Therese du kan inte skriva sådär.. Kan ju fan inte hantera det..Finaste finaste du TACK tusentals gånger!! Åh vad jag är glad för att jag har dig.
Oj vad jag alltid kommer minnas allt det där vi alltid diskuterade och oj vad jag minns känslorna tydligt; första kyssen maaaaj gaaad vilket misstag & första kärleken?? fan vilket skämt. Hjärtekrosset- david?? haha men gud.. amelia 13 år lever farligt.
Du är så fantastisk, tack så hemskt mycket för att du är du. Älskar dig och oavsett avstånd så finns jag alltid. All love<3<3
är ca sämst på att svara sånthär, men alla känslor right back at you
ameliadegerman.blogg.se

2013-10-04 @ 23:53:20
URL: http://gatess.blogg.se

Kommentera inlägget:

Namn:
Kommer du tillbaka?

Email: (Publiceras ej)

Egen blogg/hemsida/liknande?:

Skriv vad du vill, tänk på att stå för vad du skriver:

Trackback
RSS 2.0