Jag kräver inte mycket. Jag kräver inte att vårat förhållande ska vara perfekt. Jag vill att vi ska bråka och att du ibland ska skrika att du hatar mig. Jag vill inte att du ska säga att du älskar mig förens du verkligen är säker på att du gör det, och när du är säker måste du förstå vikten i orden. För annars kommer det bara skrämma mig och då sticker jag. Men när du förstått betydelsen i att älska någon så vill jag vara personen du älskar. 

Jag vill inte att du ska känna dig tvungen att bjuda mig på saker, för jag kan ta hand om mig själv. Men jag älskar att gå på bio och om du vill får du gärna bjuda med mig på bio någon gång. För jag kan bjuda dig på bio nästa gång.

Jag vill inte att du alltid ska ta mig i första hand. Jag kan acceptera att du har vänner och jag kan acceptera att du har någonting du satsar på. För jag brukade vara en sådan person som hade någonting att satsa på. Jag vill inte hiindra dig från att göra någonting men jag är gärna en del av det som jag delar dig med. För jag har inte längre någonting jag satsar på, så jag satsar gärna med dig. 

Jag vill inte vara personen som stänger dina dörrar utan jag vill vara personen som inspirerar dig att öppna nya. Men om jag är personen du vill ha vid din sida när du öppnar dörrarna, så kommer jag vara där. För jag hatar stända dörrar.

Jag vill att vi ska kunna skrika, hata och säga att vi inte vill vara med varandra. Så att vi båda blir påminda om hur starka våra känslor är. Att vi är starkare än metallbindningar, och det är när jag säger sådant som du ska skratta, knuffa till mig och säga att jag är en jävla naturare. Så ska du kyssa mig sådär ömt och kärleksfullt. För jag vill vara en jävla naturare. Jag vill vara din jävla naturare.

Du behöver inte alltid hantera mig när jag kan vara en såndär jävla pain-in-the-ass och när jag skyller alla mina problem på dig behöver du inte alltid hantera situationen rätt, för oftast vet jag inte själv vad jag vill ska hända. Bara du kan förstå att det är sådan jag är och hur svår jag än är att överleva just då vill jag att du ska överleva mig. Så att jag efteråt kan få göra dig lycklig och påminna dig om varför du blev kär i mig från början. För jag vet att jag har sidor som är svåra att vara kär i.

När jag är dålig på att höra av mig så ska du inte tro att det är dig det är fel på och snälla bli inte arg på mig. Det är bara en dålig vana jag har. Ungefär lika dålig som min egenskap att vara kass på att visa känslor. Men snälla, ge inte upp på mig. Men jag vill inte ändra på mig själv för dig, så fortsätt vara kär i min sämsta version av mig så ska jag försöka vara min bästa.

Bara se min när jag lyser som svagast så kommer jag återfå min glans.