Ibland tänker jag på honom. Tänker på hans skratt och leende, hur han retas och hur han får mig att må bra. Men då väljer jag att sluta tänka. För att tänka så om honom kommer bara sluta med att alla mina nerver skriker av smärta.

Ibland känner jag mer för honom än vad han gör för mig. Jag känner mitt hjärta slå snabbare och hur min kropp bli varm. Men då väljer jag att sluta känna. För att känna så om honom kommer krossa mig. 
Och jag väljer att inte tro på hans ord för skulle jag tro och de visar sig vara lögn, blir jag aldrig mig själv igen. För jag är hellre ensam och hel än trasig med någon annan.