Nu är det såhär att jag inte alls är lika illa som det ständigt låter på bloggen. Jag är inte alltid ledsen eller deprimerad, och jag låter oftast inte hela min värld kretsa kring en person. Även fast jag ofta säger det här. Men jag säger saker här som jag vägrar säga högt. Saker som att jag faktiskt tycker om honom. 
Jag hatar att känna känslor för andra så pass mycket att folk faktiskt kallar mig känslomässigt handikappad, fröken darkness eller saker som "vadå, du är väl känslokall?" 

Jag är långt ifrån känslokall, även fast jag kanske kan uppfattas som det (förutom här då haha) Men det är för att jag bär en sån otrolig stolthet och det är bara i fårtal situationer jag kan släppa på den. Tyvärr. För den förstör så jävla mycket. Kanske om jag kunde släppa den för en sekund och skriva till honom, kanske han skulle svara och jag slippa sakna honom. Dock finns ju chansen att han inte bryr sig men han vet att jag bryr mig, då har jag förlorat. Då har jag släppt mig stolthet, jag är den som vill mer, känner mer och han vet om det. Då är jag körd. körd. körd. körd. Enligt mig själv förstås, men skulle någon annan INTE ta den chansen hade jag tyckt det varit idioti.. Så förstår ni mitt problem, hör ni hur jag säger emot mig själv? jävla hycklare. 

Därför måste jag alltid berätta allting här och då passar jag på att berätta så pass mycket att det nästan går överstyr haha.. Speciellt i utkast ;-)

Aja. Ville bara klargöra så att ingen ringer till barnpsykiatrin. Vore ju dumt, hehe, speciellt eftersom jag redan får hjälp med mitt dåliga mående.

Nu måste jag börja städa här på jobbet, stägning alldeles strax! Ha det bra så länge darlings

puss